I think I saw you.

Även de mindre äventyren är värda att minnas. Idag tryckte vi in oss i bilen och körde genom ösregn och åska till några jordgubbsåkrar ett par mil bort. Där stod vi sedan i ovädret och plockade liter efter liter med jordgubbar tills vi skakade av kyla och benen värkte efter den långa tiden i squatposition för att så effektivt som möjligt kunna plocka de röda bären (som egentligen inte är bär utan typ ett fruktförband med nötter...?). När papplådorna med jordgubbar var fulla skyndade vi oss in i den varma bilen där vi drack termoskaffe innan vi rullade tillbaka hemåt igen mycket belåtna. Nu har vi jordgubbar så det räcker sommaren ut. 
 

Still alive for you, love.

Det är sommarlov och trots paniken över inget sommarjobb så har jag börjat slappna av. Började mitt lov på bästa tänkbara sätt med att åka upp till Stockholm med min partner in crime . Förutom någon regnskur så var vädret fantastiskt och vi hann uppleva en hel del på bara några dagar. Vi såg studentflak med lättade och hoppfulla studenter, gigantiska poliseskorter som stannade precis där vi satt och åt, vi blev överraskade med biljetter till finaste konserten, dansade tills fötterna gjorde ont med utsikt över nästan femtiotusen personer, jag hade blomkrans i håret och vi mådde så otroligt bra. Vi drack smoothies utomhus till frukost, åt fantastiskt god mat och försökte kräma ur precis allt vi kunde under vår lilla vistelse i huvudstaden. Allt var precis sådär som det ska vara och det är bara ett år kvar tills jag kan göra allt som gör mig glad året runt. Inget som håller mig fast.
 

We’re gonna stick together, know we’ll get through it all.

Imorgon fyller världens finaste Fanny myndig och igår kidnappade vi i järngänget henne med ögonbindel för lite överraskningsfika och musik i Stadsparken där vi blev kvar till sent på kvällen. En spotifylista hade vi skapat till födelsedagsbarnet som vi dansade till. Förutom att prata och skratta (och äta) i mängder passade vi även på att klättra i träd, rida på rådjursstatyer och leka med de 18 ballonger som blåsts upp dagen till ära.
Dessa fyra tjejer är det enda som får mig att ta mig till skolan dag ut och dag in. Nu har vi endast ett år kvar ihop, men ärligt talat oroar det inte mig så mycket. Ibland vet man bara när det känns rätt och då behöver man inte fundera så mycket på hur allt ska lösa sig. För det kommer det göra ändå. 
 
Älskade födelsedagsbarn ♥ (som bilderna för övrigt är snodda ifrån)